Existens och hälsa: Varför lidande inte är en sjukdom

Det är fantastiskt och helt livsnödvändigt att begreppet existentiell hälsa äntligen har börjat få ta plats i det offentliga samtalet om hur vi mår. Att vi börjar ge vikt åt vad en människa faktiskt behöver i sitt liv för att må bra och för att klara av motgångar, svårigheter och kriser är ett enormt steg framåt.

Men mitt i denna positiva trend vill jag stanna upp och lyfta att begreppet också är en smula problematiskt. Egentligen borde vi snarare prata om existens och hälsa.

Varför då? Jo, för att existensen i sig inte är något som kan kategoriseras som hälsosamt eller ohälsosamt. Att möta kriser, tomhet och lidande är inte en sjukdom – det är ett grundvillkor för att vara människa.

Vad betyder egentligen "existentiell"?

Ordet kan låta krångligt och akademiskt, men det handlar i grunden om den högst konkreta upplevelsen av att vara människa. Det handlar om de livsvillkor som vi alla delar och måste förhålla oss till varje dag:

Friheten att välja vår egen väg.

Det tunga ansvaret som kommer med den friheten.

Oron och ångesten inför framtiden och livets ovisshet.

Förluster, sorger och spänningen mellan liv och död.

Sökandet efter mening i en värld som ibland känns helt meningslös.

Existentiell hälsa handlar alltså inte om att uppnå ett permanent tillstånd av lycka, utan om hur vi navigerar och hanterar själva livet – precis som det är.

Lidande är inte en sjukdom – det är som kärlek

Inom den existentiella vägledningen ser vi inte mänskligt lidande som en sjukdom. Lidande är en av de många känslor som människan upplever i direkt relation med det liv hon lever.

Tänk på kärlek. Kärlek är inte heller en sjukdom, eller hur? Ingen skulle komma på tanken att diagnostisera förälskelse eller kärlekssorg som en medicinsk defekt. Även om människor kan dö av sorg. Ändå orsakar kärleken i allra högsta grad kroppsliga reaktioner – allt från sprudlande glädje och pirr i magen, till djup sorg, sömnlöshet och fysisk smärta när en relation brister.

På precis samma sätt fungerar det existentiella lidandet. Det är en respons på tillvaron. Våra svårigheter och kriser måste därför lyftas ut ur det rent medicinska rummet. Det handlar om livet, snarare än om för lågt dopamin i hjärnan.

Kroppen som kompass, inte som en maskin

I den existentiella vägledningen får kroppen en central röst. Vi får inte glömma bort den. Det är nämligen genom kroppen som vi upplever och förstår vår värld.

Ångesten i magen eller trycket över bröstet riktas alltid mot något i ditt liv. Dina känslor och fysiska förnimmelser existerar i relation till ditt sammanhang – till din familj, dina tankar och upplevelsen av det som pågår runtomkring dig, ditt jobb, dina val och dina förluster. Kroppen är en kompass som försöker berätta hur du har det i ditt liv just nu.

När medicinen blir en lösning på livet

Vi lever i en tid där det råder ett strikt biomedicinskt perspektiv på mänskligt lidande. Det verkar finnas ett piller för allt, inte minst för att dämpa den ångest vi känner inför själva tillvaron. Medicinsk behandling kan vara ett absolut nödvändigt och värdefullt stöd under en kortare, akut period – men det kan och får aldrig bli en permanent lösning på livet och absolut inte enbart medicinering utan annat mänskligt stöd.

Många av livets problem har nämligen inte en lösning. Det handlar om något helt annat. Det handlar om vem du vill vara och hur du vill förhålla dig till dina omständigheter. Det är det jobbiga. Det handlar mer om hur du vill leva.

Människan kan inte medicineras ur sitt eget varande. Vi förlorar tilltron till vår förmåga att leva. För att må bra i längden behöver vi engagera oss i våra liv, ta oss vidare, utvecklas och våga fatta nya beslut utifrån de förutsättningar vi har. Vi behöver få återfinna en djupare mening, bygga upp tilltron till oss själva och stärka vårt inre livsmod.

Det är meningslöst att prata om välbefinnande utan att utforska hur vi faktiskt befinner oss väl med livet.

Följ med på resan och bli en del av communityt

Det här är frågor som ligger mig djupt om hjärtat, och jag håller just nu på skapa ett tryggt rum för existentiella frågor, livsmod och samtal.

Detta utforskande fortsätter på min YouTube-kanal. Där kommer jag framöver att dela videor utifrån min modell The Becoming Part of Being – där vi pratar vidare om hur vi kan möta livets ovisshet, lyssna på kroppens röst och återfå tilliten till vår egen förmåga i livet.

Varmt välkommen att prenumerera på kanalen och börja utforska dig själv och din väg till att befinna dig väl med livet!

[Klicka här för att komma till min YouTube-kanal]

(Du hittar mig även på Instagram här: [Länk till Instagram])