När Liv och Död kliver in i rummet

I torsdags vägledde jag medlemmarna i The Coffee and Contemplation Club genom veckans existentiella tema: Liv & Död. Ett tema som inte bara öppnar något – utan också visar oss vilka vi håller på att bli.

Döden är den där ficklampan som träffar det vi vanligtvis går förbi.
Det vi längtat efter.
Det vi inte vågat säga högt.
Det vi förlorade utan att förstå hur mycket det betydde.

I det ljuset framträder bitterhet, tacksamhet, ensamhet och tillhörighet sida vid sida. Människan både växer och krymper när döden berör henne. Men framför allt: hon möter sig själv. Inte den fasta versionen som vi tror att vi är, utan den som är i rörelse, den som fortfarande formas.

Det är det blivande.
Det är det levande.

När jag klev ut ur Bokdrömmen

När jag stängde dörren till bokhandeln bakom mig, stod torget stilla. Det som varit fullt av rörelse var nu tomt, upplyst av stadens vinterljus. Och mitt i den tystnaden kände jag mig fullständigt närvarande.

Det slog mig hur samtal om döden – om det mest fasansfulla vi vet – kan föda en känsla av liv. Av kontakt. Av riktning.

Att våga beröra det som skrämmer oss öppnar en dörr till det som är sant.
Inte som ett koncept, utan som en erfarenhet:
Det här är livet. Det här är jag. Det här är vad jag håller på att bli.

När vi slutar springa och slutar försöka kontrollera det okontrollerbara, börjar något röra sig inifrån. En förundran. En grundning. En sorts tyst klarhet.

The Becoming Part of Being

Det jag ser i människan är detta: hon vet exakt allt hon gör fel. Hon bär det som små skuggor efter sig. Det dränerar. Det låser. Det krymper.

Men människan är inte statisk.
Hon är inte sin historia.
Hon är inte sina prestationer eller brister.

Hon är ett blivande.

I The Coffee and Contemplation Club handlar det därför inte om att fixa sig själv. Det handlar om att skapa sig själv medan man blir den man är. Att få syn på den plats där vara och bli möts. Där livet känns, inte analyseras. Där döden belyser vad som faktiskt betyder något – och livet bär oss vidare, in i nästa steg.

Här får du komma tillbaka till dig själv.
Inte genom ansträngning, utan genom ärlighet.
Genom att se.
Genom att känna.
Genom att våga vara i det du håller på att bli.

Det är The Becoming Part of Being. Det är att luta sig in i mysterium, snarare än att försöka ordna bort det. Att se att det som rör sig i oss inte är ett problem att lösa, utan en möjlighet att möta. Det är det du vaknar till igen, av min vägledning.
Och det är vad klubben är till för.

Vill du följa med in i nästa existentiella rum?
Välkommen till The Coffee and Contemplation Club.

Här möter vi det levande i oss.
Tillsammans.