Det finns ingen lösning på livet – men det finns riktning

Riktning.

Vi är många nu som är trötta på quick-fix lösningar som förenklar det som gör ont eller skaver inom oss. Trötta på löften om frid som aldrig möter verkligheten vi faktiskt lever i.

Det vi längtar efter är inte fler steg-för-steg-guider.
Det vi längtar efter är riktning. Innerlig, mänsklig riktning.

"Livet är inte ett problem som ska lösas, utan en verklighet som ska upplevas."
– Søren Kierkegaard

Och att uppleva verkligheten…
betyder att också möta det vi inte kan kontrollera.

Att stå kvar i det absurda – och ändå leva

Albert Camus talade om det absurda som det mellanrum som uppstår när människans längtan efter mening krockar med en värld som är tyst. Vi ropar ut: ”Vad är meningen?” – men får inget entydigt svar tillbaka.

I det tomrummet, menade Camus, föds friheten.
Friheten att skapa mening ändå.
Inte trots meningslösheten – utan i den.

Att vara människa är att bära paradoxer:
Vi vill veta, men tvingas acceptera det ovissa.
Vi vill kontrollera, men tvingas släppa taget.
Vi vill leva sant, men vet inte alltid vad det betyder.

Och ändå – kanske just därför – är våra liv meningsfulla.

"Det absurda föds ur denna konfrontation mellan människans rop och världens oförnuft."
– Albert Camus

Kroppens visdom – när mening får kännas

Maurice Merleau-Ponty betonade att människan inte bara är en kropp som har medvetande – utan att medvetandet är kroppsligt.
Vi tänker inte bara med huvudet. Vi förstår världen med hela vår varelse.
Med vår hud, våra andetag, vår förnimmelse av rymd och riktning.

Och det är där närvaron bor.
Inte i det perfekta – utan i det förkroppsligade.

När du vågar vara i kontakt med din kropp – i dess trötthet, längtan, motstånd och stillhet –
börjar du höra din egen riktning viska.

Det är inte en röst som skriker.
Det är en aning. En inre riktning som du inte kan "veta", men känna.

Vad om vi inte längre behövde nå fram?

Vi är så vana vid att tro att mening är ett mål.
Att närvaro är något vi når.
Att vår identitet ska formas en gång – och sedan förbli.

Men tänk om livet inte fungerar så?
Tänk om vår mänsklighet aldrig varit en färdig produkt – utan en ständig process?
En rörelse. Ett samtal. En relation till det som är.

"Att vara är att vara i världen."
– Merleau-Ponty

Och världen… är aldrig stilla.

Letters of Contemplation – Ett rum för ditt inre samtal

Jag skriver Letters of Contemplation för dig som längtar efter ett liv som känns – inte bara fungerar.
För dig som är färdig med quick-fixes.
För dig som vill lyssna inåt, långsamt och varsamt.
För dig som vill leva i dina frågor, snarare än att rusa mot svar.

I varje brev får du reflektioner, existentiella perspektiv och mjuka tankeväckare –
inte som lösningar, utan som resonans.

Signa upp här och ta emot nästa brev i din inkorg.
För din riktning börjar i dig.
Och du behöver inte gå fort – bara ärligt.