Kärlek och Ensamhet
Jag upplever det som att kärlek inte var lika viktigt för mig (partnerskap)när jag inte hade upplevt ensamheten.
Jag upplever även att jag innan jag kom i kontakt med den där djupa, omskakande och “svarta hål” ensamheten, respekterade jag inte kärleken.
Den relation jag var i när jag var yngre baserades inte ens på kärlek, som jag lärt känna kärlek idag.
Jag var absolut kär, men jag värderade inte mig själv.
Jag älskade inte mig själv, och därför såg jag inte att han jag var i relation med inte heller gjorde det. Det är i den ensamhet jag upplevt senare år som har visat mig vad kärlek är, det är verkligen som Jacobsen beskriver, att kärlek har ingen mening utan ensamhet och att ensamheten endast blir verklig som en respons till kärlek. Jag har inte varit i en långvarig relation sedan dess, jag “behövde” inte någon i mitt liv efter den relationen.
Och det fick vara så, det hade inte blivit bra ändå då jag inte litade på någon och var ganska pessimistisk avseende relationer. Inte så konstigt när jag inte ens älskade mig själv. Det var när jag kom i kontakt med existentiell ångest som jag lärde känna ensamhet på riktigt, som Jacobsen så bra formulerade; vi är alla ensamma i vår existens.
Jag började leta efter mig själv igen, sökte sätt att hålla mig över vattenytan och var rädd för var detta skulle leda mig. Skulle jag förstöra mitt liv genom att inte se mening i något och se mitt liv rinna som sand mellan fingrarna?
Jag började se vikten av att leva, vikten av att ta hand om sig själv, vikten av att ta hand om livet. Se mig själv som en människa som vilken annan människa som helst, som förtjänar bra saker i livet, som förtjänar att älska någon och som förtjänar att älskas. Hur spännande det är att se var detta livet tar mig. Kärleken till mig själv blev något jättefint, djupt och den ger mig livskraft.
Den kärleken är samma kärlek som mina föräldrar visar mig, vänner, min hund, den liksom delas av alla levande själar, det är inte flera olika utan det är EN kärlek på något vis. När jag kom i kontakt med den kärleken, kan jag se kärlek överallt.
Man kan komma i kontakt med något inombords som är universiellt.
Så genom ensamheten lärde jag känna den universella kärleken inom mig
och den gör att jag kan vänta till jag träffar någon som också är i kontakt med den.