Kan stress och ångest vara vägvisare till självinsikt?
“Jag upplevde mig som ett svart hål, som om allt jag tidigare definierat mig genom – jobb, förväntningar och relationer – plötsligt förlorade sin betydelse. Jag var fast i en känsla av meningslöshet”. - Julia
En existensupplevelse
Inledning
I denna essä utforskar jag hur stress och existentiell ångest inte bara är något att frukta, utan också kan fungera som vägvisare mot djupare insikter om oss själva. Med utgångspunkt i mina egna erfarenheter och med stöd av Rollo Mays teorier i Den omätbara människan undersöker jag hur insikter om vara och icke-vara kan bidra till ett liv präglat av mening, frihet och äkthet.
Icke-varat: ett existentiellt fenomen
Rollo May beskriver begreppen "vara" och "icke-vara" som centrala för att förstå människans existens (May, s. 103, 2005). Vara innebär att känna sig levande, betydelsefull och existerande. Det är vår förmåga att uppleva vår egna existens, att medvetet reflektera över hur vi förhåller oss till livet och vår omgivning.
I kontrast står icke-varat – en upplevelse av hot om upplösning av vår existens som vi känner den genom död, förlust eller meningslöshet. Ångest är en naturlig reaktion på icke-varat, men den kan också öppna för insikter. Denna medvetenhet om vara och icke-vara skiljer sig från att reducera människan till en samling drifter, statistik eller diagnoser (May, s. 105, 2005). Att leva autentiskt innebär att reflektera över och acceptera vårt vara, inte enbart som individer, utan också i relation till andra och vår omvärld.
Ångest är medvetenheten om att ens existens kan förgås – att man kan förlora sig själv och bli intet. Det påverkar självkänslan och värdet som levande varelse, inte bara en rädsla. Ångesten suddar ut upplevelsen av att vara, hämmar tidskänslan och utplånar framtiden. Den angriper människans existens i dess kärna och gör det svårt att uthärda, så mycket att många hellre skulle välja fysisk smärta (May, s. 123, 2005).
Stress, Ångest och existensen
Stress och ångest är centrala teman i våra liv, och de upplevs ofta som hot mot vår identitet och vår stabilitet. Stress kan vara en reaktion på ett yttre hot men även på inre tankar och upplevelser. Stress är en påminnelse om vår kropp och vår existens, hur vi lever och vad vi upplever. Den kan leda till ångest, men behöver inte göra det. Stress är något vi har, medan ångest är något vi är då det inte är en reaktion kroppen har utan en vetskap om vår existens och att den kan förgöras (May, s. 122, 2005).
Det var när jag exponerades av ångest, som jag blev först medveten om min existens. Jag satt på badrumsgolvet, fylld av panik, rädd för att möta omvärlden och min arbetsdag. Det var en känsla av att vara avskärmad från både världen och mig själv. Jag upplevde mig som ett svart hål, som om allt jag tidigare definierat mig genom – jobb, förväntningar och relationer – plötsligt förlorade sin betydelse. Jag var fast i en känsla av meningslöshet.
Jag vågade inte erkänna det då, men kände samtidigt en lättnad. Min kropp tog över och vägrade fortsätta som tidigare, ville försvinna i det svarta hålet. När jag konfronterade ångesten, blev jag medveten om att något inom mig hade dött och inget skulle bli detsamma.
Det var smärtsamt. Jag sörjde mig själv och kom i kontakt med mig på ett nytt sätt. När jag föll handlöst och letade efter mig själv, löstes gränser upp. Jag blev noga med vad jag lade min energi på, för jag visste att min upplevelse var det enda viktiga – ingen annan såg eller kände det jag kände, och det var mitt ansvar att förstå det.
Där förstod jag att som jag levde, innan gråten på badrumsgolvet, var självbedrägeri och det var inte “osjälviskt” att ta alla andras behov, intresse, åsikter och känslor före mina. Någonstans så hade jag lagt undan mig själv, som när man lägger undan en möbel på vinden för man har inte användning av den, för att se “mig själv” bekräftas av andra och för att andra ska ge mig värde. För jag värderade inte mig själv. Jag la ett ansvar på andra som ingen annan kan ta över. Det var när jag ställdes inför “döden”, en form av icke-vara som jag blev varse om mitt vara, min existens.
Med tiden förstod jag att denna upplevelse inte enbart var förödande. Den tvingade mig att konfrontera mitt sätt att leva. Jag började ställa frågor som: Vem är jag? Vad vill jag? Genom att våga släppa taget om mönster och föreställningar kunde jag börja om på nytt. Det innebar en djup smärta, men också en födelse av ett mer medvetet och autentiskt jag.
Ångesten, enligt May, är nära kopplad till friheten. Den påminner oss om våra möjligheter att välja och om risken att förlora tryggheten i våra nuvarande liv (s. 124, 2005). Genom att möta ångesten och reflektera över den kan vi omvärdera vad som verkligen är viktigt för oss.
Ur upplevelsen av existensen föds Friheten
När vi konfronteras med ångest, genom exempelvis livskriser eller överväldigande stress, tvingas vi att stanna upp och reflektera över vem vi verkligen är utan de ramar vi levt innanför. Det är i denna process vi kan komma i kontakt med vårt vara, där vi får en djupare förståelse av oss själva och våra värderingar. Det är den del av oss som kan kliva åt sidan, och utforska vad vi identifierat oss med för att komma i kontakt med vår frihet.
Människan har självmedvetande och kan reflektera över sig själv, vilket innebär ett ansvar för vem hon blir. För att bli sig själv måste hon acceptera detta ansvar. Hon lever medveten om döden och sitt icke-varande, men kan även undvika detta genom handlingar eller passivitet. Hennes vara formas av de val hon ständigt gör (May, s. 109, 2005).
Konfrontation med icke-varat och vägen till varat
Min upplevelse konfronterade mig med mina begränsningar och blev en brytpunkt – en möte med icke-varat. Jag insåg att jag levt på autopilot, styrd av andras förväntningar. Genom detta började jag omvärdera mina prioriteringar och söka autentiskt vara. Utmattning påminner oss om vår sårbarhet, och genom existentiella kriser kan vi reflektera över vad som verkligen är viktigt för oss.
När människan konfronterar icke-varat, genom att acceptera den, slutar existensen kännas overklig eller diffus. Det innebär också att ta ansvar för våra val och handlingar, snarare än att fly in i distraktioner eller låta yttre krav definiera oss. Istället blir hon medveten om nuet, sin omedelbarhet och får en djupare förståelse för sig själv, sin omgivning och människorna omkring sig (May, s. 118, 2005). Stress och ångest kan bli katalysatorer för detta om vi vågar reflektera över dem och inte bara ser dem som hot.
Människans främlingsskap med sitt vara
Ett exempel på att fly icke-varat är att följa strömmen, kollektiva attityder och reaktioner och förlora sin medvetenhet om sin existens, sina egna resurser och det som gör henne till en unik varelse (May, s. 120, 2005). Genom att undvika ångesten inför icke-varandet kan hon visserligen slippa obehaget, men samtidigt går hon miste om sina egna möjligheter och förlorar känslan av verklig existens. Jag tänker att jag flydde från att konfrontera mitt icke-vara genom att “lägga mig själv åtsidan” och låta andra värdera mig. Jag tog inte ansvar över mitt vara och konfronterade inte heller mitt icke-vara. Det ledde till en form av kollaps och jag tvingades möta det jag behövde för att ta mig vidare.
Existentialfilosofer och terapeuter menar att modern västerländsk ångest och förtvivlan beror på en förlorad känsla av vara och en alienation från världen, sig själv, andra människor och naturen. Allt fler lider av schizoida problem, präglade av avskärmning, brist på djupa relationer och känslor samt en tendens att avpersonalisera och intellektualisera sina svårigheter (May, s. 131, 2005). Det rör "normala" människor som upplever isolering och alienation, präglade av teknisk relatering till omvärlden och avhumanisering genom modern kapitalism, där allt värderas i pengar (May, s. 132, 2005).
Människan har blivit alienerad från naturen och sin egen kropp. Västerlänningen har distanserat sig från världen som subjekt och försökt kontrollera naturen, vilket skapat främlingskap (May, s. 133, 2005).
För att återknyta med sin existens, behöver människan komma till insikt igen att hon inte är separerad från sin värld hon lever i, man kan inte förstå henne utan sin värld, och det går inte heller att förstå henne genom att endast fokusera på världen (May, s. 135, 2005).
Avslutning
Sammanfattningsvis kan stress och ångest, när de förstås som en väg till insikt om icke-varat, bli en katalysator för autentiskt vara. Genom att konfrontera dessa upplevelser kan vi omvärdera våra liv och leva mer medvetet. För mig blev ångesten en vändpunkt – genom att konfrontera min egen sårbarhet och mina begränsningar, kunde jag börja omvärdera vad som verkligen betyder något. Jag insåg att jag inte längre kunde leva för andras förväntningar, utan att jag måste ta ansvar för mina egna val och mitt eget vara.
Mays tankar påminner oss om att vi inte kan leva på autopilot; vi måste välja vem vi vill vara. För mig har denna insikt blivit en påminnelse om att livets verkliga frihet ligger i att förstå mitt vara, acceptera mina begränsningar och leva med djupare närvaro och autenticitet.
Det är viktigt att notera att inte alla som upplever stress eller ångest når denna insikt. För att omvandla dessa upplevelser krävs viljan att konfrontera och reflektera över dem. Men även vägledning och stöd till att komma fram till egna insikter och en egen förståelse för sin existensupplevelse.
Samhällets prestationskultur och yttre distraktioner hindrar många från att bearbeta sina existentiella frågor och leder istället till flyktbeteenden. Vissa använder stress för att förbättra prestationer utan djupare reflektion. Men enligt May är den verkliga utvecklingen när vi konfronterar vår sårbarhet och friheten att göra val. Genom medvetenhet om vårt vara och icke-vara kan vi finna en djupare mening och skapa en autentisk existens med mer närvaro och frihet.
Referens:
May, R. (2005). Den omätbara människan: Om människosynen i existentiell psykologi och terapi. Natur och kultur.
För dig som önskar fördjupa dig i hur filosofi och existentiell vägledning kan leda dig i en riktning som är hållbar och som ger dig möjlighet till klarhet, frigörelse, djupare rötter och livsmod: signa upp dig på mina Letters of Contemplation! Där kommer du att på ett lättsamt och mjukt sätt bjudas in till insikter om ditt egna liv och hur du vill fortsätta framåt. Du får en gratis digital portal med korta berättelser som du kan använda dig av för reflektion, kontemplation och inre utforskan:
Gratis utmaning till djupare kontakt med dig själv! — EASE by JULIA
Kram,
Julia
